La Paradoja

Kollade just igenom de vanligast nätmyterna om invandring och minoriteter som regeringen har publicerat på sin sida. Och jag fick mig ett gott skratt. Det fanns i synnerhet två punkter som fick mig att klucka lite extra mycket.

• (Myt 5): "Skolor får inte längre servera fläskkött." - Först av allt ska jag bara börja med att säga, det finns idag EN ynka procent av Sveriges befolkning som är aktiva muslimer, att det överhuvudtaget skulle vara ett hot enligt realistiska antaganden (Sheehan 2005), känns som en ganska absurd överdrift. Att hela svenska skolsystemet helt plötsligt skulle byta ut maten, anpassa den utefter muslimska seder låter som ett galet påhitt. Lustigt nog finns det precis lika många personer i Sverige som är allergiska mot GLUTEN (jag är en av dem), men inte ser jag något förslag om att byta ut hela skolmatsystemet för att anpassas efter mina behov? ... Och förresten, vad är det som är så farligt med att byta ut fläskkött? Det kanske skulle ge oss en chans att stå emot vågen av fetma, stroke och hjärt-och kärlsjukdomar som långsamt skördar fler offer för varje år...

• (Myt 4): "Barnen får inte sjunga nationalsången och skolavslutningarna får inte hållas i kyrkan" - Den här myten är faktiskt ganska intressant. Sverige är i princip det enda av de "sekuläriserade" länder med demokrati där man har skolavslutningar i kyrkan. När jag talar med franska kamrater spärrar de upp ögonen när de får höra talas om denna bisarra tradition. Den demokrati som råder idag bildades genom en utbrytning ur den franska kyrkan och konungens grepp om befolkningen under senare 1700-tal. Makten skulle vara hos folket och kyrkan skulle över huvudtaget inte blanda sig i eller påverka något så viktigt som barnens utbildning. Det är det som kallas ett sekulärt samhälle, något som de flesta svenskarna försöker eftersträva. Så varför har vi "sekulariserade" svenskar skolavslutning i kyrkan? En del tycker det är högtidligt, en del tycker det är fint. Men att det krockar med en av de mest fundamentala grundstenarna i demokrati, det verkar vara mindre oväsentligt...

Paz en la calle

El Otro Lado

I Colombianska El Mundo skriver man en kort artikel om försvarsminister Juan Carlos Pinzóns uttalande att gerillans nya ledare har korsat gränsen och verkar nu befinna sig på Venezuelansk territorium. Hur kommer dtta att tacklas?
Chavez och Santos har tidigare denna månad förbättrat sina relationer och Chavez har lovat att vara med i "kampen" mot FARC. Det största frågetecknet kvarstår dock, kommer Chavez hålla det han har lovat?
Vi vet att under en period i det som är "den längsta nutida konflikten" (den Colombianska konflikten), har Venezuelas president under ett flertal gånger varit med och stöttat FARC inofficiellt genom logistik, ideologiskt support och haft sina gränser smått "obevakade". Om Chavez får chansen, kommer han gå efter gerillan? Rent ideologiskt stödjer han all form av "vänster-ism". Vi kan bara titta tillbaka de senaste åren har han stöttat och visat goda relationer med Ecuadors Rafael Correa och Bolivias Evo Morales.
Och hur kommer Santos att bemöta detta problem?
Only time will tell... vad Chavez hittar på...

El Tipo Sueco

Jag var precis inne på Sverigedemokraternas hemsida för att uppdatera mig i hur jag ska vara som svensk (så jag vet vad jag INTE ska sträva efter).
Här kommer ett urklipp


"Typiskt svenskt kan väl vara köande, att sätta sig på ett helt tomt säte på bussen, att ha med sig matlåda till jobbet, att betala tillbaka 5 kr till en vän eller släkting, att inte vilja sticka ut, att lägga julklapparna under granen, att titta på Kalle Anka på julafton, att dricka snaps och äta sill på midsommarafton, att inte tuta i trafiken, Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow, Esaias Tegnér, Vasaloppet, 14 juli på Solliden, folkdans, folkmusik, bonader på väggarna, Carl Larsson, trasmattor, ljus inredning, att hålla upp dörren för den som kommer efter och att inte tränga sig på."
(http://sverigedemokraterna.se/vara-asikter/var-politik-a-till-o/vad-ar-svensk-kultur/ 20/12/11)

Kul jämförelse med andra nationaliteter. När jag reste i Latin Amerika brukade folk gärna identifiera sina länder med att ha de härligaste människorna fyllda med passion, glädje, de visar sina känslor och de sprider bra stämning, (Jag kan bekräfta att merparten var just så). Om jag ska skryta med mina internationella vänner att jag som svensk "inte gillar att sticka ut" eller att "jag älskar att stå i kö", helst utan att prata med någon annan som jag inte känner - lär jag få en hel del konstiga blickar.

Om det är dessa egenskaper som betyder "att vara svensk", är jag desperat över att få skriva på vilket dokument som helst för att avsäga mitt medborgarskap...

PS. Jag kan inte sluta skratta åt det faktum att det är "svenskt" att titta på amerikansk "våldsam" tecknat på den, enligt vår statsreligion, viktigaste dagen på året. Om ni vill ha lite perspektiv på saken så läs gärna den här http://www.slate.com/articles/arts/culturebox/2009/12/nordic_quack.html D.S

Paz en la calle

Nunca Más

Den senare parten av denna dag har ägnats mycket åt Uppdrag Gransknings sista avsnitt om högerextremismen som verkar dras likt en skugga över Europa. Tyvärr ser det ut att bli rätt mörkt den kommande tiden.

Det tar tid att lyckas lägga band på mina känslor som jag har EMOT denna ideologi, men i slutänden kan man bara bemöta sakligt och med konkreta argument.

I Uppdrag Granskning, del 16/16 får vi möta ett flertal högerextremistiska grupper så som English Defence League till (jag skäms över att behöva säga det) den svenska motsvarigheten. Denna organisation består till stor del av uppenbart högerextremister som är emot islam och det påstådda "islamiseringen". De påstås vilja bemöta världen  på ett seriöst och fredligt sätt. Detta kan dock ifrågasättas när en av de "största hönsen" uppmuntrar rekrytering av "huliganer" och personer med en generellt aggressiv läggning (många av de rekryterade har ett brottsregister med fler prickar än pälsen på en dalmatin). När "hönan" eller Alan Lake intervjuas påminner logiken bakom hans argument om en lågstadiepojke i sandlådan. Han menar att:

  Sverige är "för snällt" och att vi har gjort oss av med de "tuffingar" som ska normalt hålla "hotet" (underförstått islam) borta från oss. (Lake, 2011)  

Hur bemöter man ett sånt argument? Är det bra att släppa ut kriminella, alkoholpåverkade högerextremister på gatorna för att slå ihjäl alla som troligtvis inte är "etnisk" svensk/norsk/engelsk? Är det demokrati? Är det övertygande? Är det ok? 

Jag undrar, till alla er som sympatiserar med mr. Lake och hans glada gäng, har ni någonsin fört en konversation med någon som inte är etnisk svensk? Jag menar, ni måste ha träffat någon som givit er ett fruktansvärt dåligt intryck, för att döma ut en  ganska stor del av världens befolkning... 

Islam är inte ett hot. Och om ni är rädda för islam föreslår jag att ni tar er en titt på USA presidentkandidat Rick Perry, han som inte är rädd för att erkänna att han är kristen. Personligen skrämmer hans fortsatta slogan mig mer än något annat just nu. 

Slutligen så ställer jag mig frågan hur kan man motarbeta islamofobin, homofobin, xenofobin? Jag tror det bästa är att kommunicera, prata med folk omkring dig var inte så "svensk" (jag ska ta upp det där med "svenskhet" i ett senare inlägg). Då kanske du inser att du precis som många andra människor är rädd för det okända.

Paz en la calle 

 

    

Otra Vez

Och så var vi här igen... Det var ju trots allt ett tag sedan jag använde min blogg. Tidigare skrev jag om min resa jag gjorde september 2010 till maj 2011. Dessvärre fullföljde jag inte bloggen, men resan lyckades jag ta mig igenom.

Men så var jag tillbaka i bloggandets värld. Denna gång ska bloggen användas i ett annat syfte - i synnerhet för att jag ska få kunna reflektera över de saker jag snubblar över i mitt vardagliga liv som Fred och Utvecklings- student i Uppsala. Det kan vara allt från något jag sett, till något jag hört eller läst i denna värld av enorma informationsflöden.